Det man kallar för selektion inom programmeringens värld rör de fall där olika scenarier ger olika utfall. Man brukar kalla dessa för så kallade IF-satser eller CASE. Denna teknik används hela tiden i programmering och är mycket användbar i alla språk. En IF, som används för att avgöra vad som ska händer om en viss händelse inträffar är särskilt användbar i de fall där man har flera val. Här kan en enkel dialogruta tas som exempel. Frågan som användaren får kan ex. vara “Vill du fortsätta?”, med valen JA eller NEJ. Om användaren väljer JA, händer en viss sak och väljer denne istället NEJ händer en annan sak. Den förklarande koden skulle kunna se ut så här: om JA, gå vidare, om NEJ avsluta programmet (eller någon liknande händelse).
I de fall där man har en mängd olika val, som exempelvis när en programmeny presenteras för användaren, används ofta funktionen CASE istället. När du ska göra egna selektioner ska du komma ihåg att täcka in alla möjliga val, så inget av valen blir obehandlade (i dessa fall kraschar programmet, eftersom det inte angetts vad som ska hända). Det blir du dock snart varse om när du testkör ditt program.