Äldre programmerare kanske blir lite fuktiga i ögonvrån när man nämner Lotus Notes; den grupprogramvara som IBM trodde så mycket på när det en gång lanserades. Lotus Notes var tänkt att konkurrera med Microsofts och Novells motsvarigheter och var tänk
t som en lösning för att simplifiera användandet för alla parter. I Notes hittade man kalender, e-post, att-göra, men det riktigt finurliga var att man kunde utveckla en rad olika lösningar och lägga in i systemet. Exempelvis kunde man utveckla ett dokumenthanteringssystem, olika lösningar för registerhållning och mycket annat.
Serverprogramvaran till Lotus Notes hade namnet Domino. Själva Notesklienten var ganska enkel att installera på de PC-datorer som skulle använda sig av programvaran och det fanns också en administratörsdel och en utvecklardel att installera. Utvecklingen av Notes baserades på ett antal så kallade @-kommandon, samtidigt som det fanns ett skriptspråk som kort och gott kallades Lotus Script.
Lotus Notes hade ett tag en stor fördel i och med att det var ett mycket säkert system. Av den anledningen kom det att användas av Försvarsmakten och andra myndigheter, innan Microsoft kom att presentera en liknande (eller bättre) lösning. Idag är det ett fåtal företag som använder sig av Lotus Notes.
